Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Säg, hvad älskar folket?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tviflar du, så må du ändå skrifva
optimistiskt – allt ditt hopp dem gif!
Ack, hur skulle det med ängen blifva,
om hvart grässtrå mist sin lust till lif?
Tror du ej att blommorna och gräsen
också längta till ett ideal?
Solen, hon är deras högre väsen,
ditupp sträfva de i lust och kval.
Ack, jag vill ditt hjärta ej bedröfva,
så förtvifladt är det ej för er,
men nog ha ni lång en tid att töfva.
innan salighetens land sig ter.
Hoppens likväl, mänskobarn på jorden,
stolta segrar ha ni vunnit re’n;
mänskan är en kung bland djuren vorden
och hon blir nog mycket mera se’n.
Utan tro på auktoriteter
kommer släktet dock ej många steg,
ty det saknar än hvad mognad heter ..."
Talte gubben, kisade och teg.
*
Nej du, måneskalk, jag vill ej blifva
en profet, som nya himlar ger,
skall jag skrifva, ja, då vill jag skrifva
om hur fria tankens värld sig ter.
Vakna, släkte, lär dig själf att tänka,
dröm ej efter andras fagra tal;
ty det enda, som kan trygghet skänka,
är att själf man gjort ett upplyst val!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
