Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag såg, att lefva på ett bättre sätt
ej kunde vara endast någras rätt.
En hvar ju naken setts af moder gå,
och multna göra alla uti griften.
Hvi då det pock på mer för några få,
som genomljuder lifvets korta skiften?
Därför just nu min räkning gör jag opp
med konung Humbugs hela stolta tropp.
Farväl du store, ädle filantrop,
gif hvar man rätt, så slipper du att hjälpa!
Ej annat bli dock dina ömkans rop
än tufvor, hvarpå rätt och sanning stjälpa.
Och du prelat, med mitra och kaftan,
med girigt kött och sinnet fullt af fan,
haf bort ditt skrän, din svada gör mig sjuk,
släck ut din kvasi-sannings klena strålar.
Du vet ändå att lögn på lögnens duk
är allt hvad du om himmelsk sällhet målar.
Och du som jämt i ur såväl som skur
blott mäktar ställa fram en däst figur,
en dryg, en bredbent, en som jämt vill "klå",
inkarnationen af hvad sämst jag känner,
packkväsare, du har ock lof att gå,
du passar illa bland arbetets männer.
*
Men du, som lämnat dig i ligans våld,
som uppbär för förräderi din sold,
gif sanningen sin fulla rätt en gång,
det är ej så förfärligt svårt att svälta.
Raskt grepp! Vår svälttid blir ju mindre lång
ju fler’ vi bli att bördan af oss välta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
