- Project Runeberg -  Dikter /
143

(1903) Author: Karl Johan Gabrielsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets Hus (Vid Stockholms Folkets Hus' taklagsfest)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FOLKETS HUS.



Vid Stockholms Folkets Hus’ taklagsfest.

Ett träd är Sig, det sträcker sina rötter
i hänsynslöshet genom markens sand,
och under tramp af tusen väsens fötter
det reser sig allt mer mot solens brand.

Om andra träd förvissna och förtvina
af brist på näring alldeles invid
och ej få någon saft för rötter sina –
det rör ej segraren i lifvets strid.

Ett djur är Sig, det slaktar och det rifver
och har sin fröjd i dödens ångestkval,
det skonar ingen, skonadt aldrig blifver;
i grymhet sker naturens fria val.

"Ah, hvilken vällust att se andra blöda,
det är ju nytt och mera blod för mig.
Och för min blick gå mordluststrimmor röda
då vildt jag spänner mina klor i dig."

Men mänskan stafvar på en annan läxa
i lifsmysteriets stora märklighet
där millioner underväsen växa,
den läxan heter: Solidaritet!

Ett träd vill människan så gärna vara
och gärna vill hon också vara djur.
Hon önskar helst att slippa skona, spara,
i lydnad för sin råare natur.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:52:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kjgdikt/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free