Der Mensch ist eben wie ein Brennmaterial; er muss entziindet werden, sei es durch andere Menschen oder durch Kunstwerke , säger en af världens störste andrahandskonstnärer, Lenbach i sin själfbiografi. Gnistan, som Wickenbergs konstnärssjäl behöfde för att sättas i brand, hade ej kommit från Westin och Sjöstrand, men den kom från beslägtade naturer — lärare som Sandberg, PORTRÄTT AF J. M. STÄCK. Oljemålning 1833. Norrköpings Konstförening. kamrater som R. W. Ekman och Dahlström — och från gamla konstverk i samma realistiska anda, som alltmer börjar intressera tiden, d. v. s. 1600-talets nederländare. Landskapet, genren och porträttet locka Wickenberg allt mera, och jämförelsevis raskt tar hans naturliga böjelse ut sin rätt, så att, då han 1833 vid sidan af 6 mytologiska taflor exponerade endast en genrebild »Familj som läser till bords, kopia (kanske efter en liten tafla af Egbert van Heemskerck, nu i Nationalmuseum), så utstälde han 1835, utom Eva och Abel, 7 landskap med månsken, kreatur och fiskare. Tidigast visar sig Wickenbergs skarpa blick för värkligheten i porträttet. Från omkring 1832 torde hans lilla själfporträtt i Östergötlands museum stamma (afb. sid. 5). Det förråder ännu en viss osäkerhet i somliga detaljer t. ex. håret, som är litet småaktigt och otympligt behandladt, men för öfrigt är det alldeles förvånansvärdt säkert och t. o. m. flott utfördt, och skälmaktigheten i den unge pojkens bleka ansigte med de blåa ögonen är väl fångad och stämmer förträffligt med Egron Lundgrens skildring. Porträttet af kamraten Stäck (Norrköpings Konstförening) från 1833 är ett strå hvassare. Ansigtet är bra modelleradt, håret mera samladt måladt, och hela den unge gossens vackra, italienskt