Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
popularitet är lätt att förstå. Omgifven af katt, kaffekanna och stickstrumpa, alltså många vigtiga
trefnadsingredienser, sitter den lilla prydliga och vänliga gumman i bindmössa och glasögon läsande
i sin bibel med en ganska road min. Öfver det hela ligger en stämning af frid, förnöjsamhet och
snygghet, och man får intryck af värklig hemtrefnad. I sin älskvärda harmlöshet och söndagston
förefaller denna gumma att vara i slägt med den samtida Berlinermålaren Eduard Meyerheims
genrefigurer.
Det var väl förberedd, som Wickenberg drog ästad till sina drömmars mål, den europeiska
konstens hjärtpunkt. Där lågo stora och lysande segrar och väntade på honom, men i deras släptåg
följde blott alltför hastigt Sorg och Död.
KREATUR.
Blyertsteckning. Tillhör Generalkonsul Heilborn, Djursholm.
Till Paris anlände Wickenberg i slutet af September 1837. Han säger nämligen i ett bref
till sin far af den 28 November samma år, att han nu vistats »nära omkring 10 veckor» i Paris.
Världsstaden gjorde ett öfverväldigande intryck på honom:
• Om man kunde tänka sig den himmelskriande skillnad mellan hågkomsten af Malmö och hvad man der omgifves
af, med det, som för närvarande utgör platsen för min verkningskrets, Pappa skulle i sanning häpna öfver hur menniskor
äro sig olika och huru verlden är underbar — att vilja försöka
skildra hvad jag här ser och hör, vore ett vanvett, ty någon
föreställning derom är omöjlig — jag tiger derför om Paris och säger
blott att den som sedt Paris, vet hvad menniskan är, förmår, men
derför icke hvad den bör vara.» För öfrigt berättar han, att han
är tillsammans med landsmän alla dar, mår bra och fröjdar sig
öfver att kunna arbeta samt tillägger: »Jag har mycket att göra
och min framgång i konst etc. är i tilltagande i samma mån jag
rigtar min erfarenhet i konstväg. Jag har flera beställningar från
Berlin, utom dess hvart jag vänder mig får jag mina arbeten betalta
— således: helsa och ingen nöd och det är det bästa.»
WICKENBERG I SIN ATELIER.
Litografi efter samtida teckning.
Bland de landsmän, hvilka Wickenberg träffade
i Paris, befann sig äfven författaren grefve C. A.
Adlersparre ( Albano»), hvars verser äfo tomma
säpbubblor, som spegla solen Tegnér, men som på
prosa är en rätt talangfull skriftställare, i synnerhet
i sina Anteckningar om bortgångna samtida , hvilka
äro både varmt, enkelt och lifligt skrifna, fastän
reflexionerna ibland väl mycket imitera Atterboms
graciöst idealiserande manér. Med denne greflige
skalde-yngling slöt Wickenberg en förtrolig vänskap, som
synes ha varit grundad pä verklig sympati och
själs-frändskap. Sedan de en gäng blifvit bekanta träffades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
