Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år bröt sjukdomen upp och hindrade honom i månader att arbeta. Både i hans egna och hans
kamraters bref finner man ofta notiser om Wickenbergs besvärliga ögonsjuka. Så skrifver t. ex.
Wahlbom från Paris 1843 till Wetterling: »Wickenberg har varit sjuk i ögonen hela vintern; han
har nu först på en åtta dagar börjat gå ut litet och har ej kunnat arbeta under hela tiden. Det är
synd, ty han gör rätt vackra saker!» En sentimental melankoli tar sig också ofta uttryck i den
firade målarens bref, han säger, att han kunde skrifva »hela sidor af sorgliga reflexioner» och klagar
öfver >en medfödd böjelse för sjuklighet och sensibilité i sinnelaget», men i nästa stund söker han
med ungdomlig käckhet kasta bort de dystra tankarna och åter glädja sig åt lifvet. Ibland lyckas
det, men ibland vill det rakt inte gå. Den ständiga sjukligheten gör honom också relativt likgiltig
för de yttre framgångarna och han skrifver en gång till Adlersparre: »Ofta förundrar jag mig öfver
min likgiltighet för lyckans smekningar’, men han tillägger omedelbart, liksom aningsfullt: i sanning
jag fruktar hennes vrede». Han är också rädd för att, om det också blott gäller en resa, göra
upp projekter, som »litet nog kan göra om intet». Hur ofta tänkte han ej på att åter besöka sitt
fädernesland, »det gamla redliga gästfria Norden»! År 1843 på sommaren var det nära, att han
rest. Hans plan var att tillbringa ett helt år i Sverige från en sommar öfver hela vintern till nästa
sommar. Han gladde sig i tankarna åt att få träffa fadern och syskonen och roa sig med dem
bl. a. med en tripp till Köpenhamn; han skulle då gifva sig mera tid än sist han var hemma (d. v. s.
före utresan till Frankrike 1837); »min ställning var då-, säger han, »ännu ej särdeles trygg och
min resa till Paris ett lotterispel. Men numera sedan äfventyret lyckats och jag tryggare och med
mera förtroende kan blicka in i det närvarande och vänta på framtiden, så äro vi lugnare och kunna
också roa oss vid tillfälle». Men det är som om en inre röst sade honom, att han icke skulle få
någon lång framtid att räkna på. Han afbryter de glada luftslotten tvärt: »Men nog härom, låtom
oss ej göra projecter, som om de misslyckas altid äro ledsamma och likna angenäma drömmar
som vid uppvaknandet qvarlemnar blott en obehaglig känsla af saknad, fastän det blott varit en
dröm och således en sak som aldrig existerat — ett project är ju blott en dröm, någongång slår
det in, jag vill hoppas det skall så göra för oss». Men projektet kom aldrig till utförande. Det
var samma år olyckan, som länge legat på lur, på allvar bröt in öfver hans lif. Men innan vi följa
honom på hans allt snabbare stig mot döden, vilja vi skärskåda hans konstnärskap i dess fullmognad.
Den utveckling Wickenberg tog som konstnär är, som redan i korthet blifvit antydt,
ingalunda en enstaka företeelse utan ingår som en bölja i en hel strömning i den europeiska konsten.
Engelsmannen Constable, norrmannen Johan Christian Dahl, som verkade i Dresden, tyskar som
Biirkel m. fl., fransmän som De la Berge o. a., äfven åtskilliga moderna holländare såsom Schelf-
SAVOYARDOOSSE.
Blyertsteckning 1840. Första bladet i en af Albano-Adlersparre till Lunds universitets
bibliotek 1841 skänkt samling af 23 handteckningar af svenska mästare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
