Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstnären redan ofta sett tanken pä döden djupt i ögonen,
sitt svårmod gripande lydelse:
Bästa Pappal
Se här detta brefs i sin trötthet och
Eaux Bonnes den 27 Julii 1846.
Det är nu bra längesen jag skref till hemmet och kära anhöriga, men bättre sent än aldrig, som Pappa ser så
lefver jag ännu och hoppas skrifva ännu många bref, fastän helsan ännu ej är säker, ej heller att jag är utan fara, ty fastän
jag är betydligt bättre af bruket af Eaux bonnes så är sjukdomen af sin natur som alla bröstsjukdomar ej att lita på, så
framtiden alltid är osäker, äfven då man är på bättringsvägen, men detta är mig likgiltigt, ty jag är beredd på hvad som
kan hända vare sig godt eller ondt — för närvarande beklagar jag mig ej, ty jag lefver, äter och dricker som andra
menniskor, men att arbeta är ej stort frågan om, ty det är en fattig oförenlig med brunnsdrickningen. — Cassan befinner
sig naturligtvis ej godt deraf, så att på någon förstärkning är ej att tänka för i sommar, till vintren hoppas jag likväl kunna
skicka något, detta är fattalt, men hvad som ej kan hjelpas måste man taga med tålamod och nära sig med hoppet af bättre
tider och omständigheter.
Jag ser af tidningarna att Malmö haft visit af Kgl. Familjen; det har väl också haft sitt intresse med sig för
Malmöborna. —
Här i landet är nu mycket i rörelse och man skjuter allt som oftast på kungen, lyckligtvis alltid utan att träffa
det är nu 7 gånger man försökt utan att lyckas.
Jag skrifver nu ej längre, ty det är bra tråkigt att skrifva, och önskar blott att Pappa och syskonen måtte taga
förändrade tider och omständigheter med samma köld och likgiltighet som jag hoppandes bättre för framtiden.
Tusen helsningar till syskonen från
Pappas tillgifne
P. Wickenberg.
Redan i Januari 1846 hade bland artisterna i Rom gått ett rykte, att Wickenberg dött i Pau.
Det är Stäck, som i ett bref till sin syster Gustafva talar om det. Men Wickenberg lefde ännu,
när Stäck på hösten anlände till Paris. Härifrån skrifver Wickenbergs ungdomsvän till Gustafva:
»Jag hade glädt mig att här träffa Wicker.berg, men han är ej i Paris, utan är mycket sjuklig, har lungsot i högsta
grad (men tyst dermed, så det ej kommer till föräldrarnes öron!) och är ständigt sjuk i ögonen, och vistas vid en badort i
Södra Frankrike vid Pyreneerna der han är för att sköta sina ögon och sin hälsa. Han blir nog ej gammal och ehuru han
redan gjort sin lycka, så saknar han hälsan och har ej glädje af lifvet. Han skall se ut mager som en hamn.»
Det är också Stäck, som med en äkta väns rörelse meddelat de närmare omständigheterna
vid Wickenbergs död och det djupa intryck, densamma gjorde på hans vänner. Han skrifver den 8
Januari 1847 till sin svåger bokförl. C. W. K. Gleerup i Lund:
»Julen har jag upplefvat i Paris för första gången på ett sätt som för mig blef högst nedslående. Sällan har jag
varit så nedslagen, som jag nu på en tid varit, och anledningen härtill är, att jag Julaftonen hos Excellensen Löwenhjelm,
der vi voro 62 Swenskar och Norrmän, emottog den sorgliga nyheten om en väns bortgång, en samtidig med mig sjelf på
konstens bana, — en vän, som jag så ifrigt längtat att få återse här i Paris och som var mig rätt kär, — vännen
Wickenbergs död, i staden Pau, d. 19 December kl. 5 pä morgonen 1846. Sedan denna nyhet har jag ej kunnat göra mig fri från
denna tanke: Huru sorgligt att så ung med så mycken talent, afhållen af så många, lämna detta jordiska lifvet. Detta
dödsfall var på sätt och vis länge väntadt, men orsaken hvarföre den sorgliga nyheten grep oss här alla så häftigt, var att
bref hit kort förut anländt, deri W. till sin stora förundran, säger sig aldrig, på många år befunnit sig så väl. Det tros att
det var lungsot som lade honom i grafven. Alldrig skall jag glömma det varma deltagande Excellensen Lövenhjelm vid
tillfället visade. Vi ämna här föranstalta om en enkel minnesvård åt vår store målare, genom hvars bortgång Sverige gjort
en stor förlust, som det ej vet att värdera till den höga grad den förtjenar. Men — det goda går så ofta bort, och det
finnes så mycket dåligt qvar här i verlden — detta är lifvets gång.»
Mera utförligt berättar samme sagesman dagen efter för sin syster om vännens död:
»Jag hade glädt mig att träffa Wickenberg här på våren, men oftast när det är som klarast på himlen, blir det
plötsligt mörkt . . . Bref har idag hitkommit från en grefve Sandels, Svensk, som wistas i Pau, med detaljer om Wickenbergs
död. Hans begrafning har varit enkel – men högtidlig. Alla i staden Pau varande riddare af Franska hederslegionen
följde honom till grafven, och på kistlocket sågs hederslegionens stjerna och Wasaorden . . . Dagen före hans död, war han
munter, satt vid ett ’table d’hote’ på hotellet der han bodde och åt middag — gick till sängs — vaknade tidigt på morgonen
och ringde på Gargonen och då denne uppkom, låg han ännu fattande i klocksträngen, sträckt utom sängen, och en
blod-störtning hindrade honom att röra sig — kort därefter var han död. Ack! hvad detta dödsfall var sorgligt och har en tid
nedstämt mig. — Ingenting lärer i penningar finnas efter honom. Han har visserligen förtjent mycket, men hans sjukdom
har naturligtvis medtagit förtjensterne. Under de 9 år han varit i Frankrike, har han sammanlagdt blott kunnat arbeta 3 a
4 för sina ögons skuld — den öfriga tiden har han jemt varit sjuk.»
Grefve Gustaf Löwenhjelm, Sveriges i så hög grad representative och populäre minister i
Paris, utfärdade ett upprop till den dödes landsmän att resa en minnessten pä hans graf. Bidragen
skulle vara små, så att många kunde deltaga. Resultatet blef, att 934 personer tecknade bidrag å
inalles 416 Rdr b:co och 105 fr., och år 1853 restes, efter ritning af franske arkitekten Dumoulou,
en enkel men värdig grafvård af svart och hvit marmor mellan tvenne cypresser öfver
konstnärens stoft på den protestantiska kyrkogården i Pau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
