Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur ett bref från Dresden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sänkte sig flera gånger, troligtvis knäfallande,
ned i jemnhöjd med läktarens barriér. Man
utpekade äfven för mig prinsessan Amalia, den
ryktbara komediskrifverskan, och, om icke min
lorgnett alldeles bedrog niig, såg hon till
och med litet lärd ut: ett icke det mest
intagande drag i ett fruntimmers fysionomi.
Jag hade intradt i kyrkan i den kalla och
lugna sinnesstämningen af en resande, som
öfver hufvud, i hvad han tills dato erfarit,
funnit sin väntan mera bedragen, än öfverträffad,
som, af sådan orsak, betydligt skrufvat ned sina
förväntningar och sökt att, så mycket som
möjligt, skaka ifrån sig alla illusioner. Föga böjd
att, af hvad anledning som helst,
enthusiasme-ras, efter en tyskt grundlig frukost för
ögonblicket temligen flegmaliskt stämd, var min
re-ceptivitet för intrycken af den katholska guds—
tjensten icke den lämpligast förberedda eller
antagligen den lifligaste. Men öppet måste jag
tillstå, att jag sällan någonsin i min lefnad kännt
mig så verkligen uppbygd, som af denna en
fremmande kults gudstjenst, att näppeligen
någon religiös ceremoni på mig gjort det
storartade intryck, som den nu ifrågavarande. I
tankan, i föreställningen hade jag förut funnit
någonting nästan löjligt, någonting retande för
skrattmusklerna i det katholska klereciets
vidunderliga utstyrsel, i de lyftade mässkjortlarne,
i de svängda rökelse-karen. Som theaterscener
hade de ‘gått förbi min inbillning, under for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
