Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur ett bref från Dresden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bliotlieket. Nar man icke är vetenskapsman,
icke bibliofil i ordets teckniska mening,
förefaller det visserligen föga lärorikt, att i hast
genomirra en mängd boksalar, låta sig
föreläggas några märkvärdigare manuskripter eller
inkunabler, göra bekantskap med en eller annan
stor personlighets piktur och namnteckning, men
imedlertid betraktas sådant, derest man gör
anspråk på någon grad af humanistisk bildning,
som en helig pligt, och den anses icke stort
bättre än en half vilde, som från en utländsk
resa återvänder till fäderneslandet utan att kunn3
säga sig ha klättrat på stegarne i de fremmande
hufvudstädernas bibliotheker, och som icke
åtminstone hemför minnet af något Curiosum,
jemförligt med dem Bibliotheks-vaktmästaren
Ortengren, under min studenttid, så nitiskt
förevisade i Upsala. Det var till slutsats på dessa
förutsända premisser jag inträdde i den mera
än trehundradetusende band starka
boksamlingen, bland hvilka jag med två eller tre
formerade en hastig bekantskap, och endast hann
kasta ett flyg tigt ögonkast på de öfriga. De
sågo lärda ut i sina pergamentsband, fastän
alla styfva och raka i ryggen som
gardesfänd-rikar. En bibliothekarie lyckas vanligtvis att
hålla bättre rättning på sitt folk, än mången
kompagni-chef. Aldrig ha våra snillen så
mycken yttre hållning, som då de presentera sig
på hyllorna af ett bibliothek, i nytt skinn,
broderligt lutande sig tillsamman mot hvarandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
