Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modellens hämnd. Skizz från München.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Splms-Weissenburg. Han tillbad lienne, som
Guebern tillber solen. Han kunde aldrig hinna
henne — deras banor skulle aldrig mötas —
men ur sitt stoft kunde han beundra henne,
kunde värma sin själ i glansen af hennes rena,
heliga skönhet. Han hade aldrig talat vid lienne.
Endast en artist, hvars hela verld lefver på
duken, kan så förälska sig i blotta formen, i
uttrycket. Men för honom var denna lefvande
bild nog. Han säg henne ju hvarje dag på
pinako theke t. Hvarje q vä II brukade han smyga
förbi hennes fönster, och, då en skugga rörde
sig bakom den tunga rullgardinen, klappade
hans hjerta högt vid tanken, att det var hon.
Drömmande stod han hela timmar vid den stol,
i livilken hon plägade sitta, då hon målade,
och några korn färgstoft, spillda af hennes hand,
förvarade han med allt det sinnrika afguderi,
hvaraf endast en kärlek, såsom hans, är*mägtig.
En gång — det var den lyckligaste dagen i
den unge målarens lefnad — tappade
furstinnan en pensel. Yon Hagen tog upp den och
återställde den till sin egarinna. Hon tackade
honom med ett af dessa leenden, som erinra
om väsenden ur en ljufvare verld, än stoftets.
Hennes hand vidrörde dervid sakta hans. v.
Hagen trodde sig sväfva i’ skyarne, tyckte sig
se Guido Renis himmelsfärd blifva verklighet.
––––––Se der den enkla historien om hans
kärlek, dess försakelser, dess triumfer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
