Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modellens hämnd. Skizz från München.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man hämnar sig. Och han hade ändå icke
lockat henne till sig med fagra ord och ljufva
smekningar; han hade icke sagt henne, att
hennes ögon voro hans stjernor och hennes röst
hans goda engels röst; han hade icke i den
mörka lagerlunden vid Ponte Molle, då
månskenet låg klart öfver den eviga staden, lutat
sitt hufvud i hennes knä, och hviskat, att den
ring han smekande förde uppåt hennes finger,
betydde: evigt — evigt!» upprepade Margarita
med ett bittert leende.
»Af den mannen,» fullföljde hon, efter en
stunds tystnad, »kände Judith endast hans
kyssar, hans smekningar, hans karlek — och
hennes hand darrade ändå icke. Madonnan vete
likväl, om det är så svårt att se blod. Jag
minns ju, som barn, på Strada di Ripetta, hur
Giacomo Barocci stötte ned sin otrogna fästmö.
Jag ser henne ännu vända ut och in på
ögonen, ser henne trycka begge händerna för
såret, ser blodet våldsamt spruta i höjden. Men
jag lutade mig ändå öfver henne, för att rätt
kunna betrakta hennes dödskamp — jag
lyssnade till rosslingen i hennes bröst — jag ville
veta, hur man dör. Alltsamman var slut inom
några minuter. Annorlunda är det här, här »
Margarita tryckte sin bildsköna hand mot
det häfvande bröstet.
Med steg, stolta och majestätiska, som
Coriolani moders, då hon räddat Rom, mätte
Reseminnen. I. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
