Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Alpfärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter vildare, ängsligare, glädjelösare
anblick , än sjelfva sträckningen af Via Mala, torde
inan få söka till och med i Scliweitz, hvilket,
efter hvad kändt är, har godt om utsigter,
äfven af den föga upplifvande natur, som den
nu ifrågavarande. Här fanns icke spår till
något sublimt, icke ens till något storartadt, som
lyfter sinnet och lifvar fantasien — inga
Glet-scher speglade i sina blanka is-sköldar de
genom töcknen förstulet smugna solstrålarne —
ingen svindlande stor utsigt, oerhörd i vidd,
’ oerhörd i skönhet, belönade vandrarens
ansträngningar. På alla sidor omgifven af kala,
nakna, dystra klippor, som lodrätt sänkte sig
nedåt, med den fraggigt framforssande Rhen,
tjutande som ett vilddjur, i djupet,
vegetationen inskränkt till några kärfva, vresiga tallar,
som ur klippskrefvorna kämpat sig fram i
dagen, slingrade Yia Mala sin svindlande stig
emellan bilder af hemskhet och förstörelse, med
afgrunden under sig och afgrunden öfver sig.
Man hissnade nemligen vid att följa dessa nakna,
raka klippväggar på deras väg mot skyn; man
hissnade vid att följa dem pä deras väg i
djupet. Sjelf befann man sig midtemellan, på den
vid klippan liksom genom något eget
konstgrepp fastgjorda vägen, som, ,byggd i luften
mera än på landbacken, på flera ställen mera
är en balkong än en stig.
Sedan man länge haft Rhen, dernere i
stenarne skummande af ilska, bredvid sig, ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
