Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emellan Amstäg och Fluelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manstöta med några ytterst intressanta artistiska
personligheter, hvilka ärnade etablera en trupp
för gilvandet, afven på fremmande grund, af den
nyare Franska scenens mästerstycken. Allt hvad
Scribe har qvickt och naivt, allt livad Hugo
liar gräsligt och snillrikt, , skulle på de
projekterade tiljorna i Lausanne finna en plats, och
vår reskamrat skulle dessutom annonsera sig
som lärarinna i deklamation efter mamsell Ra-’
cliels method — ett företag, hvartill vi på det
högsta lyckönskade henne och spådde henne
små folkvandringar af elever.
»Åhf» yttrade aktrisen, i det hon utan all
afundsjuka gaf luft åt sin förtjusning öfver Ra—
chel, »det år magie i hennes talang. Maxime
är bredvid henne en lumpen ”rageuse”. Den
gamla George är stor, säger man — ia! stor!
som ett lius. Det var ej för intet, som Figaro
rådde direktören för Yarietés, då han låg sjuk
i skörbjugg, att tre gånger om dagen gå rundt
omkring henne, för att dymedelst få sig en lagom
motion. Och den kolossen vill man sätta
framför min egen, hänförande Rachel! Yet ni, hon
är min bästa, min förtrognaste vän. Då hon
debuterade vid Gyinnase, var jag den sista, som
i kulissen sade henne ett uppmuntrande ord,
innan hon framträdde för den publik, hvars
gunstling von en gång skulle bli.» — »Rachel!»
sade jag, »lagern vinkar dig. Eröfra den.» Ett
profetiskt yttrande i sanning, mina herrar!
Lycklig hon, som icke dignat under hyllningarna!
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
