Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emellan Amstäg och Fluelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den utomordentliga volubiliteten af vär
grannes tunga gaf oss visserligen de bästa
förhoppningar, att samtalet, äfven vår hjelp
förutan, icke skulle afstanna; men emedlertid och
för att icke någon skugga v af osällskaplighet
mätte falla öfver oss, ansägo vi oss böra
komma emellan med en anmärkning, att ehuru
vidrig denna hyllning, såsom betald och (jvitte—
rad, föreföll, måtte den, frivilligt skänkt af en
enthusiasmerad publik, ha något oändligt
hänförande, hvilket säkert vår vackra reskamrat
mera än en gång varit i tillfälle att erfara.
»Mina herrar», svarade aktrisen med en
lätt suck, »det är så litet, som är rose i våra
theatraliska förhållanden, att man väl kan unna
oss den korta triumfen af ett applådissement
eller en iriropning. Samma ära har ju någon
gång varit delad af kulissmålaren och machini—
sten. Man talar om att konsten är fri. Och
det är sannt, att vi icke ha några andra
despoter, än en hundradefemtio recensenter och
en ungefär lika stark korps af klackörer.
Gar-cia-Malibran trädde aldrig på scenen, utan att
hvar hon visade sig, i Milano eller Neapel, i
Paris eller London, just under de
våldsammaste bifallsyttringarne, ljöd en gäll,
genomskärande hvissling, ett klander midt i det allmänna
lofprisandet, en sträf påminnelse, att tadlet
aldrig sofver. På samma sätt träder sällan någon
skådespelare upp på tiljan, utan att åtminstone
i andanom höra hvisselpipan. Till och med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
