Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emellan Amstäg och Fluelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvungen att göra sin Rochegune några tum
högre, än det vanliga rekryt-måttet, för att han
icke skulle alldeles förblandas i trängseln. —
Skrifver man romaner också i Ert fädernesland?»
Aktrisen satte, med en åtbörd, som icke
var utan ett visst koketteri, nattmössan på
huf-vudet och tillknöt med en nästan studerad sorg—
fällighet hakbanden.
»Romaner — åh! utan tvifvel, fastun hos
oss har man, med skyldig artighet, inrymt detta
fält hufvudsakligen åt damerna.»
»Riktigt! alldeles riktigt! Hos qvinnan har
känslan ännu icke hunnit utdö — hon ser ännu
i
i lifvet några spår af poesi. Hon lefver för
litet mera, än frukost, middag och qvällsvard.
Derföre, då verkligheten blir henne för tung,
retirerar hon in på romanens område.
Narr-aktigt i alla fall af henne, att hon icke
sjunker ned i samma apathi, som mannen. Då
skulle hon kunna vara ung tio år längre, än
nu. Nu förlefver hon sig i känslans verld.
Hos henne är det svärdet, som sliter ut slidan
(chez elle la lame use le fourreau) själen, som
förtidigt undergräfver kroppen. Vore qvinnan
icke känslofull, skulle de första skrynkorna icke
visa sig förrän vid fyratio-talet. Funnes hos
henne så mycken prosa, som hos mannen,
skulle hon vara rödblommig ännu då lockarne
började skifta färg. Men, tyvärr! låter hon
härja sig af passionerna, då mannen blott
leker med dem — vi läsa om qvinnorna, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
