Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - La Dame Noire. Skizz från Milano.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tedde sig en bild af beställsamt, bullrande
lif, allt för dessa begge damers hemskaflande
från spektaklet. »Förnämt folk!» yttrade en ur
hopen. »Skryt!» yttrade en annan. »Kör!»
yttrade löparen.
Vagnen rullade bort.
Af en närstående erfor Comminges, att
damen med den vackra dottren var furstinnan
Marini, född Serbelloni, egentligen bosatt i
Venedig, men som nu, för en arfsangelägenhet,
vistades i Milano. Hennes kavaljer var f. d.
legations-sekreteraren vid franska hofvet, signor
Pozzi, i femton långa år furstinnans Cicisbé ocli’
ständiga följeslagare. Retirerad diplomat hade
han för sin förlorade verksamhet funnit en
ersättning i Cicisbeatet. I sin fordna egenskap af
embets-man hade han skrifvit noter. Som Cicisbé gjorde
han det likaledes, men för harpa och uteslutande
till sin herrskarinnas tjenst. Dessutom ritade
han mönster och någon gång nystade
furstinnan, för sysselsättning skull, silke öfver
sig-norens begge i bedjande ställning utsträckta
händer. Han var hennes kopist, hennes
nystfot, hennes allt. »Hvad lycklig lott,» etc.
brukade signoren gnola för sig sjelf, då han
vaknade om morgnarne.
Den kavaljer, som förde unga furstinnan
Marini, var prins Christoforo Rusca, hvilket
namn i Italien alls icke klingar så ruskigt, som
i Sverige. Familjen Rusca är nära besläglad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
