Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eu Grisett, tecknad i fönstret, efter naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tyckte säkert äfven den lilla grisetten,
ty knappt liade hon vändt sitt andra jag,
spegeln, ryggen och för ett ögonblick försvunnit i
ett hörn af rummet, förrän lion återigen
dansade fram mot den gamla förtrogna, nu med
en röd sidenhatt i handen, den hon varsamt
lastade på det täcka hufvudet, medan de envist
framfläktande banden af hennes små fingrar
kastades tillbaka. Troligtvis hade väl idéen till
denna hatt icke tagit sin upprinnelse i m:r
Her-beauxs smakfulla bjerna; antagligen hade den
icke blifvit monterad af madame Constance
Au-berts konsterfarna fingrar; men den var täck
och smakfull — den var en blomkalk, som
kunnat tjena till infattning ät äfven ett vackrare
ansigte, än grisettens. Också kunde denna,
efter en stunds sjelfbeskådning, icke afhålla sig
att, sammanslående händerna öfver hufvudet
och med ett luftsprång, som endast i hennes
lätta, smidiga figur fann en förklaring, hörbart
ända upp till mig, utropa: »Ah! quel amour
de chapeau!» *)
Det låg något barnsligt godt, något
oskuldsfullt i denna yra fröjd öfver ett nytt plagg. Att
vara belåten med det ringa, är ett vackert
ka-raktersdrag i en tid, som bland sina dygder
just icke räknar förnöjsamheten. Men dessa
barnsliga hopp, denna ystra glädje på den ena
sidan, och dessa pannans tidiga skrynkor af
*) »Hvilken förtjusande liatt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
