Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fragmenter ur bref från Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sporrar — så nära står arméen thronen —
nästan skrapade mot den kungliga vagnsdörren.
Det är sorgligt, att en man, så personligt
öf-verlägsen, så dyrbar för Frankrikes framtid, en
man, som genom sin enskilta storhet försonat
så många kunglighetens misstag, som i en lid,
då det ieke ar modernt, åtminstone i
Frankrike, att akta konungarne högt, kräfver aktning
äfven af sina bittraste motståndare, alt en man,
med ett ord, som Ludvig Filip, skall tvingas
bakom sina drabanter söka ett skygd för sina
undersåtare, skall ha grundade skal att frukta
helvetesmachiner och lönnmördardolkar, der
andra furslar ha endast regn af blomster och väl—
o
tålighet, skri af glädje, eller på sin höjd af
smärta ölver trampade liklornar alt uthärda.
Öfver Ludvig Filips drag låg uttrycket af en stor,
en kunglig sorg, en dyster återskymt af
döds-engelns vingar, som så nyligen sväfvat öfver
hans hus, och till offer utsett det dyrbaraste,
näst honom sjelf, der stod att finna.
Troligtvis har man i allmänhet öfverdrifvit hertigens
af Orleans egenskaper. Han var en personligen
älskvärd menniska med ett intagande yttre, med
ett ädelt hjerta, eldig och tapper, glad och
djerf. Men allt det der gör dock icke på långt
när ens karkassen till en konung, i delta ords
djupare betydelse. Han var icke fullt så
mycket soldatvurm i smått, som mängden af
Europas furstesöner. Han hade på slagfältet lärt
att till sin rätta halt uppskatta lustlägret — han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
