Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fragmenter ur bref från Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med fransyska nationallynnet. Några hade dock
redan börjat hemta sig vid ett ”Echo", en
”Journal de Ridicules” eller kanske till och med vid
en ”Moniteur”, medan andra studerade sjelfva
texten till det annonserade skådespelet. Men
öfver parterren sväfvade, iklädda gröna tofflor
och med en vighet, som skulle gjort heder åt
en Ecuyer vid Cirque Olympique, åtskilliga
personer dels i bluser, dels i gråa syrtuter, artigt
klifvande på de respektive ryggstöden, och
någon gång äfven på de respektive axlarne ,
dervid de aldrig förglömde att framhviska ett
förbindligt: »Pardon, monsieur!» Hvem vill icke
gerna bli trampad, för att njuta så mycken
böflighet till godo! Dessa stigare, för att
begagna oss af ett fullkomligt svenskt uttryck, äro
dock icke utan all betydelse inom den vittra
verlden, hvars härolder de på sätt och vis
kunna kallas, och hvars foster de, efter trenne
sous stycket, kolportera. De låta komma till
theaterpublikens kännedom dagens
märkvärdigaste, statsvigtigaste frågor, stundens mest
skandalösa theater-anekdoter, ögonblickets mest
kuranta qvickheter. Hvad vore
tidnings-litteratu-ren utan dem? — en spruta utan slang, en
ängvagnstrain utan lokomotiv, en roman af Paul
de Kock utan grisetter, en halfhet, en
ofullkomlighet. Skulle jag någonsin mera i verlden
komma på det orådet att ge ut en tidning, de
skulle medla mellan mig och publiken. Det
förefaller mig endast besynnerligt, att i Sverige,
der man skrikit så mycket i allehanda ämnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
