Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beranger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Diogéne!
Sons ton raanteau
Libre et content, je bois et ris sans géne;
Diogéne I
Sous ton manteau
Libre et content, je roule mon tonneau.» *)
Hur nästan elegiskt rörande tecknar han i ett
poem, som dock bar den yttre skruden af
skämtsamhet, minnena från den vindskammare,
der hans ungdom förflöt, der hans första
sånger diktades.
»Dans un grenier qu’on est bien a vingt ans!»**)
Hur fattar han icke, livar efter annan erinrande
sig sin gamla, luggslitna rocks förtjenster, sitt
tacksamma beslut:
»Mon vieil ami! nous ne separons pas!» ***)
Det ligger något godt, älskligt, rent menskligt
hos Beranger. Hans sånger hafva samma
uttryck, som hans ansigte — ett uttryck af ära,
redbarhet, sinnrikhet. Hans porträtt bär den
lefvande pregeln af en ädel man och samma
ädelhet speglas i dragen af hans sångmö. Det
oberoende hon så entusiastiskt prisar, förnekar
sig ej heller hos honom, ty han är — hvad
*) Diogenes! höljd i din mantel, fri och nöjd, jag
ler och tömmer mitt glas utan bekymmer!
Diogenes, höljd i din mantel, jag rullar fri och nöjd
min tunna!
**) Hvad man trifs väl i en vindskammare, då man
ännu är blott tjugu år!
***) Min gamle vän! låtom oss ej mera skiljas t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
