Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart hviskar docken stämma i hans ofa,
Att det är tid till hemmet vända om.
Birger.
Men tror du, Moder! väl, att den magneten,
Som drar till hemmet, än finns qvar hos Karl?
För mig oéh dig har han ej mera öga.
Har han då tanke for sitt fosterland?
Birgitta.
Karl älskar nu, men kärleken förflyger.
Så länge lijerta klappar, klappar än
Ben höga, stolta känslan för en hembygd.
Birger.
Men åt Cecilia Karl sin trohet svor,
Ät barndomskruden i det kära Sverige,
Och nu han Drottningen sin hyllning ger.
Säg, goda Moder! kan man älska tvenne?
Birgitta.
Med kraft att glömma föds hvar stoftets son,
Och menskan någongång sig sjelf förgäter.
För den förtrollning, hvilken hvälfver sig
Ihring den stolta, retande Johanna,
Sin blyga ungdomskärlek Karl förglömt.
Men straffet livilar tungt utöfver mened.
Birger.
Dock med sin mened sätter Karl en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
