Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Konung Oskars kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro Krigare, Statsmän och agronomer i ordets högsta potens,
kläda sig, liksom hofvets damer, i hvitt siden, samt med
utslaget hår och halfstöflar. Dessutom har Carl XIII, i arf åt
sin adoptiv-familj, lemnat efter sig en Orden, hvilken endast
ges åt frimurare och bär sin instiktares namn. Riddarne bära
en hvit, medeltids-ridderlig kostym, men bära den, som
sannskyldige murare.
Genom min Ministers ynnestfulla och verksamma bemedling
hade jag fått en ypperlig plats i kyrkan, från hvilken jag
öfversåg hela högkoret, der Ceremonien skulle försiggå. Midt
emot mig hade jag Hennes Maj:ts thron, samt, på sidan derom,
bakom den Kongl. Prinsessans och den yngste Arf-Prinsens
platser, rad efter rad, samtliga de vid hofvet presenterade
damer. Då processionen ännu icke anländt, blef denna samling
damer mitt första föremål för betraktelse. Kanske hade den
blifvit det ändå.
Jag ihågkom Polske Konungen Stanislai bekanta yttrande
om Sverige: ”detta land är de skönas land.”[1] För min
fantasi sväfvade traditionerna om alla de genom inre eller yttre
företräden utmärkta Svenskor, som spelat en rol äfven i Paris’
mest granntyckta salonger. Jag tänkte på de tider, då
Riks-Rådinnan Tessin, med sin sköna fränka, Fröken Sparre, i
Versailles utgjorde talämnet för alla, förtjusningen för många; jag
erinrade mig hennes nära, förtroliga vänskap med Prinsessan
Marie Sophie Rohan, hennes eleganta och snillrika brefvexling
med Ludvig XV:s halft förskjutna Drottning, Maria Leczenska.
Jag hade hört min far tala om Grefvinnan Brahes utomordentliga
skönhet, om det uppseende hon väckt vid ett hof, sådant
som Napoleons, der skönhet var ett slägtdrag, om hennes
stolta tillnamn af ”la belle suedoise.” Jag såg nu framför mig
ättlingarne af dessa damer, så firade äfven i ett annat folks
traditioner. Äfven med fara att vara oartig, måste jag öppet
bekänna, att min väntan här icke fann sig uppfylld. Det
är eget, att i ett land, annars så rikt på vackra qvinnor, den
högre aristokratien skall räkna så få representanter af skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
