Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Konung Oskars kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruntimmersansigte, som med ett par stora bedjande ögon blickade upp till
mig. ”För Guds skull,” hviskade hon, ”för mig hem. Jag har
i trängseln blifvit skiljd från mina anhöriga, och vågar mig icke
ensam genom folkmassan.”
Jag bekänner upprigtigt, att jag i början starkt tviflade
på sanningen af min vackra följeslagerskas uppgift, och att jag
af den tyngd, hvarmed hon hvilade på min arm, mera förmodade
henne vara någon irrande förtrollerska ex professo, än ett
fruntimmer, verkligt och innerligt uppskrämdt af den fredliga
glädje, den skämtsamma högljuddhet, som herrskade omkring
henne. Men jag blef dock snart tagen ur denna villfarelse
genom det på en gång blygsamma och eleganta i hennes skick,
genom det vårdade och värdiga i hennes samtalston. Enligt
hennes anvisning ledsagade jag henne genom gator, der
illuminationens ljus, redan nedbrunna, döende flämtade i sina
ställningar, genom allt mera och mera glesnande massor af folk,
till hennes bostad, vid hvars tröskel jag ärnade bjuda henne
farväl. Men hon bad mig så ifrigt, att jag skulle tillåta henne
till sin egen tacksägelse lägga äfven hennes föräldrars, att jag
verkligen icke hade hjerta motstå en bön, som banade sig en
så vacker väg emellan så rosiga läppar. Jag inträdde och
öfverhopades med tacksägelser, hvilkas liflighet och värma nästan
kommo mig att rodna, serdeles då jag jemförde den ringa tjenst
jag kunnat göra med detta öfverdrifna uppskattande deraf. Man
nyttjade ordalag, ungefär som om jag med lifsfara räddat den
unga flickan från att drunkna, eller, i en duell, segrande
försvarat hennes rygte.
Jag har sedermera fått klaven till denna egna tilldragelse.
Intet fruntimmer kan, sedan det mörknat, utan ledsagare visa
sig på Stockholms gator, så vida hon icke vill blottställa sig
för obehaget att med ord och åthäfvor insulteras. Ifrån
klockan fyra à fem vintertiden och åtta à nio sommartiden är
qvinnofriden suspenderad på Stockholms gator. Ve det fruntimmer,
som då utan en åtföljande kavaljér eller åtminstone en betjent
vandrar öfver Norrbro! Hon är hemfallen under den råaste
behandling, under det gröfsta skämt. Alltför sällan uppträder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
