Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Försök till en karakteristik af Stockholmaren. Sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag kan på ära ocli tro, på grund af flerfaldig, personlig
erfarenhet försiikra, att bruden verkligen, med den undergifnaste
villfarighet för massans önskninger, vänder och vrider sig i alla
möjliga rigtningar, och att marskalkarnes ljus troget följa alla
hennes rörelser. Härunder sparas icke temligen grofva
anspelningar på de närmast kommande af den unga brudens öden,
och majestätet af den myrtenkrona hon bär, oskuldens
majestät skyddar henne icke för ett rått, förolämpande hån.
Man föreställer sig livad en qvinna, som äfven bär denna
krona i sitt lvjerta, måtte i ett sådant ögonblick känna och
lida. För hvarje finkänslig natur kan denna vidunderliga
ceremoni icka vara annat, än en ytterst pinande själstortur.
Härtill kommer, att mera, än en gång, försmådda älskare,
missnöjda kurlisörer, modhandlare, som man öfvergifvit, förklädda
inställa sig, i akt och mening, att tillräckligt högljudt, för att
höras, representera allmänhetens obelåtenhet med bruden, hvilken,
endast brudgummen är belåten, borde kunna temligen likgiltigt
upptaga dessa yttringar, ifall det nemligen någonsin vore
qvin-nan möjligt att lösrycka sig från intresset för livad man säger,
hvad man tänker om henne, och hvilket, vid nogare
granskning, torde vara en af de hufvudsakligen verkande drilfjädrarne
i qvinnans bekanta förkärlek för sqvaller. Jag har till och med
hört berättas, att olyckliga rivalinnor, för att hämnas sin
mot-stånderskas triumf, skickat sina bröder, sina fränder, sina
betjenter, för att på ofvan beskrifvet sätt opiniera mot bruden
vid tillfället af hennes förevisande. Men med någon kännedom
om Stockholmskornas liögsinnade tänkesätt tviflar jag mycket,
att i denna uppgift ligger annat, än stoffen till en humoristisk
skizz. Emedlertid och äfven utan dessa tillsatser är bruket i
sig sjelft tillräckligt stötande, alltför stridande både mot
anständighetens och ordningens lagar, att längre böra tålas. Är
det meningen att skaffa massan en förlustelse, att bereda ett
folknöje torde sådant kunna verkställas annorlunda, och bättre
än genom inflyttning på familjens ömtåligaste förhållanden.
Också höjde sig, redan under min vistelse i Stockholm, många
röster mot detta opassande bruk. Kanske medan jag skrifver
dessa rader är man redan i full fart att afskaffä det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
