Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet. Stockholm utom Tullarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gräset. Hundradetals lyktor glänsa öfverallt i backarne, vid
improviserade restaurationer, der kaffekokarn puttrar och en sotig
Hebe kredensar. Den för Sverige egendomliga nyckelharpan,
nu mera i det närmaste utträngd af två-riksdalers-fiolen, surrar
muntert melodien till en polska, hvilken, innan polkans
ankomst, var Svenskens älsklingsdans. Men midsommarsnatten är
i Sverige mera, än kort, är snart sagdt ingen. Redan klockan
tolf skymta de första strålarne af den gryende dagen. Vid
midnatten rodnar det redan i öster. Då uppstämma spridda röster
Tegnérs herrliga ”sång till solen,” och en eller annan älskare
hviskar i örat på sin sofvande flamma: ”Upp Amaryllis! vakna,
min lilla!” ”Besken,” en, under dylika förhållanden, vanlig
svensk morgondryck, vandrar från hand till hand, eller tömmer
man några glas så kalladt Uddevalla, en af de många preparationer
på bränvin, hvilka i Sverige talrikt förekomma under
namn af medborgare, stenborgare, m. fl. borgerliga titulaturer.
Sålunda stärkte, fortsätta dessa skogsbyggare-skaror sina orgier,
ända till dess morgonringningen från stadskyrkorna kallar
dem tillbaka till sina sysslor. Då sker uppbrottet i sluten
ordning, i täta leder, hvilka dock, för hvarje ny gränd vid
Drottninggatan, alltmera glesnar, och staden slutligen i sina tusentals
hus uppsuger hela denna population, liksom svampen, med sina
mångfaldiga porer, uppsuger vattendropparne. Men, till minne
af exkursionen, medför en hvar en löfruska, som med pietét
förvaras, och hvaraf qvinnorna bruka infläta ett eller annat löf
i den myrtenkrona, som de bära på sin hedersdag. Upprinnelsen
till detta besynnerliga bruk är mig obekant.
Åt södra hållet koncentrera sig nöjena utom staden
hufvudsakligen kring ”Snickarkrogen,” serdeles om vintrarne, en
mötesplats för den eleganta verlden, hvilken brukar åka kälke
i backen vid bemälte värdshus. Det lär vara en ganska pittoresk
anblick att se kälke efter kälke, med ilande fart, störta
utför den ganska ansenliga höjden, hvarje åkdon med sin herre
och sitt fruntimmer, tätt sammanslutne, förenade i ett gemensamt
öde, att hålla sig uppe eller åka omkull. Man vill veta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
