Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snobben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
EBBE LIEBERATH
Våran starkaste grabb, som vi kallade Proppen, för
han i julas hade en gullpapperspåse på huvet då han
var stjärngosse, var en tokstolle, som var kvarsittare
och hade nedsatt sedebetyg och allting. Han var den
som levde värst med svartingen så vi skrattade, så vi
kunde gå åt allihop. Utom Snobben.
Vi tyckte nog lite var att Snobben kunde gå hem
och lägga sig, när han i alla fall inte ville vara med,
för det känns aldrig trevligt att ha en prisse omkring
sig som går och ser ut som om han helst ville skälla
ut en. Men det vågade han förstås inte, för Proppen
var inte god att tas med, om han blev arg. Och det
blev han alltid, när han såg att vi inte gillade honom
skarpt.
Jag såg ett par gånger att Snobben såg ut att vilja
säga något. Men jag sa honom att akta sej väldigt
noga för att hosta mot Proppen och att gå sin väg i
stället. Tänka sig Snobben och Proppen gå en rond!
Proppen behövde bara nysa, iså adjöss med Snobben!
Men han bara ryckte på axlarna, och jag lät honom
hänga med, fast jag såg, att det kokade i ögona
på’n.
Till sist när vi allihop, utom Snobben förstås,
ställde oss framför positivet och började härma gubben
och vevade med armarna och gick an med Proppen i
spetsen, så kunde Snobben inte styra sig längre.
Han gick rätt inpå Proppen och sa så högt så vi
hörde det allihop genom olåten:
— Vad skulle du säga om vi ställde oss och härmade
far din med hyveln, va?
Vi slog stopp i maskin över lag och jag tänkte att
nu blir det synd om Snobbens pappas grabb.
— Angår det dej? svarade Proppen och hissade
dynamitflagg, ett farligt tecken, mycket farligt.
— Han lever på det där, sade Snobben och knyckte
med tummen åt positivet till.
Dorn stod så nära varandra, att det var nästan
som clinch, så det var väl därför som Proppen avstod
från smockan. Eljest var det olikt honom att inte
klippa till tvärt. Arg var han som en geting, det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
