Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Proppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR
17
kunde hända en själv. Men döm om min gränslösa
förvåning som det står i böckerna!
Gubben körde pekpinnen under armen och sträckte
fram handen och sade:
— Julle, sade han. Jag her om ursäkt och vill att
du kommer in igen, så jag får göra det inför alla
kamraterna. Visste du vem det var?
— Ja, sade Julle och hoppade ned från räcket.
Jag visste inte på en lång stund vilken som var
stiligast gubben eller Julle. Gubben såg så snäll ut
som aldrig det och Julle vart röd i ansiktet. Men inte
dynamitflagg den gången. Han såg bara förlägen ut
och underläppen darrade, så jag var rädd för att han
skulle ta till lipen, och det skulle ju skämt alltihop.
För han var så grann, där han stod!
— Präktigt gjort av dig, min gosse, isade gubben
•och såg så snäll ut som om han aldrig läst en rad
mattematik i hela sitt liv. Kom nu, sade han.
Och så gick dorn.
Jag har aldrig haft så tråkigt någon gång när jag
varit utkörd, som då, sedan dorn gick. Och det dröjde
en evighet tills vaktis kom gnoende för att ringa, så jag
kunde få tala om för allihop hur stilig Julle var.
Den var inte rädd för någon Propp inte!
Och när Julles klass kom ut och dorn började hissa
honom och mattematikgubben stod bredvid och bara
skrattade, fast han var korridorvakt, så var vi i våran
klass med också hela bunten.
Sedan på eftermiddagen var vi hela laget utom
Proppen ute på ängen och kickade boll. Julle var
över-styv målvakt och aldrig i hela vårt liv hade vi sett en
som kunde slänga sig så hur som helst efter bollen
som han och ibland smälla i backen så stor han var,
så det sjöng om’et. Och det ville till väldigt fina
komm-binnaschoner, som det står i tidningen, för att få in en
boll mellan rockarna — för målbur hade vi ingen —
när han stod i mål.
Proppen höll sig borta i flera dar, så spänningen,
som vi alla var i, över hur det skulle gå när Julle och
han råkades igen, gav sig så smått undan för undan.
K. P. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
