Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fylax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR 23
sa jäg att alla grabbarna tyckte han var väldigt bra
scm klarat Proppen för stryk mera. Det var välan
dipplimatiskt att inte fråga. Utan bara säga som det var.
Men han bara skrattade och sa:
— T jaa, sa han, det var inte jag egentligen utan det
var Julle.
— Julle? utropade jag med ett halvtjog frågetecken
och utropstecken, fast jag inte har plats att skriva dom.
Utan dorn får ni tänka er, ärade läsare. Utropade, står
det i böckerna, fast jag aldrig har hört att folk utropar
annat än på auktioner. Jo, när lilla syster lagt en
groda i farmors sykorg. Då utropade farmor, .så det
hördes i källaren femti villor från våran. Bär var jag,
så kom inte och säg att det var jag, som pillat dit
grodan. Olle och jag höll på med en båt i deras källare,
så det så.
— Ja, just Julle. Du kan fråga honom själv, sa han.
Just i detsamma fick jag se Proppen och Fylax
oppe i en oxel. Dorn hälsade och såg försmädliga ut
för jag var söndagsklädd. Men pappa stannade och
började skoja med dorn och bäst det var slog han mig
i ändan och sa:
— Opp med dig, du också, sa han. Bärena ä goda
nu efter frosten. Adjö med er.
Och så gick han.
Nu tänkte jag, ska ni få se på en, som klarar
söndagskläder, för nu har han själv sagt åt mig att klättra
upp. Och jag Adolf Efraim Emanuel Jäderblom är en
lydig son.
Ni ska tro dorn gjorde ögon! För dorn visste att
mina schevjåttbrallor var mammas ögondiamant. Det
var bra skönt att få vara människa fast man var
sön-dägsklädd. Skarp pappa, den!
Fylax glodde värst. Han är den femte grabben i
gänget och rödhårig som allt ont. Han heter Emil,
men borgmästaren har en röd hund, som heter Fylax.
Snart befann jag mig i en bekväm sittas jon, som
kardinal Rischeljö i De tre musketörerna. (Skarp film,
aktare!) Och käkade oxelbär som andra dödliga, med
en »hänförelse varav endast gossar äro mäktiga», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
