Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fylax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 EBBE LIEBERATH
Och om Proppens pappa sagt det då, så skulle jag
slagit mig i häcken på att det var ett nidingsdåd som
han hittat på igen. Tänka sig! Alla lammena i lejonets
fruktansvärda kula!
Men det var sant. Där satt dorn alla killarna utom
Fy lax och doppade och åt med armarna på bordet.
Utom Julle, som satt som vanligt rak som en spik. Han
är alltid så där överklassig, också när det inte behövs.
Men vad gjorde det nu, när han var den han var och
ingen pappa hade. Proppen hade fått en handduk över
armen och isvassade och hade sig som en kypare och
hällde i kaffe högt oppifrån så, det .skummade som
svagdricka, så vi låg dubbla av skratt. Och hans
mamma satt i en soffa och bara skrattade. Tänk att låta en
sån massa grabbar härja i det bästa rummet!
Det var väldigt kul för resten, för Proppens pappa
hade varit militär, visst väldigt högt, och där hängde
två nedrans stiliga sablar på väggen och två porträtt
med unjiformer, som var fanjunkare, sa Proppen, Bäst
det var hörde vi att det visslade utanför.
Det var Fylax. Bulan i nacken var stor som ett
äggf så mösskärmen satt långt ned på näsan, och med
alla fräknarna och det röda håret, som stod åt alla
väder såg han väldigt skojig ut, när han plirade mot
ljuset. Det blev ett väldigt liv, när Olle hämtade in
asseranssprutan, som var tom, och ,sa att den var en
vakumkliner och börja pumpa Fylax om näsan för att
suga bort fräknarna.
Fylax blev inte arg och när han inte blev arg så
var det ju inget roligt längre.
— Ska vi inte ut och palla ett spårs, grabbar, sa
Fylax. Mogna pall i varenda trädgård, både
extraka-ner och gyllen och sötpall och allt vad ni vill.
Proppens mamma hade gått ut i köket, annars hade
han väl inte vågat tala högt om att knycka äpplen.
— Ja kyss till, sa vi allihop.
Och så ramlade vi ut i tamburen och fick tag i
mössorna och kavajerna och dråsade ned för trappan ut
på gårdsplanen. Vi skulle just till att börja springa,
då någon stannade. Så stannade en till. Och en till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
