Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fylax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR
29
är stadsfullmäktig och som jämt är efter oss och skäller
och bråkar för ingenting antingen vi går, står eller
cyklar, precis som om hela stadsdelen var hans.
Annars när vi skrottade allsmäktigens villa
brukade vi först omringa bovens lya och så klämde vi till i
alla fönsterna på en gång, då Proppen visslade. Men
den här gången låg vi i klump och Fylax skötte
rull-jangsen på sin modell. Det lyste ur fyra fönster, alltså
ett fönster på två man. Fylax räknade ett, två, tre. Och
så pangsmäll.
Men just i detsamma som det dånade i rutorna,
ramlade en jungfru ut genom dörren och sprang mot
grinden. Hon halkade och föll omkull och började öja sig
värre. Vi snodde förstås, för man kan aldrig veta vad
som kan komma efter en jungfru. Utom Fylax, som
gick fram till henne där hon låg. Vi hörde honom
vissla och ,så ropade han:
— Kom och hjälp henne här!
Sedan snodde han för brinnande livet bort i mörkret.
Vi stegade fram. Så sakta, för man kan aldrig veta.
Och Fylax hade ju gett sig av. Hon hade vrickat foten.
Hon skulle till telefon för deras var sönder, och
allsmäktigens lilla gli höll på att dö och dorn hade ingen
doktor hemma. Det var det Fylax gnodde för.
Vi hjälpte in henne och fick se stora karlen gå och
gråta, så vi började nära på lipa med.
Och aldrig har vi skämts så i hela varat liv, som
då, när han klappade mig och Långstroppen på huvudet
och sa åt den andra jungfrun att ge oss päron hela
högen.
När Fylax kom och sa att doktorn var på väg, blev
det litet bättre, för det var kul gjort som han gjorde,
och det tyckte allsmäktigen också, som nog är en skarp
gubbe, när allt kommer omkring.
Allsmäktigen viskade till oss, när vi gick, att vi
skulle vara snälla och hålla efter några lymlar, som
kastade på deras fönster sa han. Oj, vad vi skämdes!
Men då skulle ni sett på Fylax!
Den oförvägna sällen, som det står om Nils Dacke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
