Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och det gjorde vi. Och sedan drev han i väg med
oss ända långt ut till en kolonistuga. Under en stor
rishög rotade han fram en spade och en grep och så
sa han:
— Nu tar vi opp potatis, sa han.
— Kul, sa jag, för det är väl inte eran?
— Nä, men det är inte frågan om att knycka den
här gången, sa han.
Det var ett knogigt jobb, men lyktan och mörkret
och allting gjorde att det var spännande, för
Långstroppen sa att vi mycket väl kunde misstänkas för att
vara tjyvar.
Och bäst det var så stod där en polis alldeles inpå
oss. Jag tyckte att hjärtat ramlade ner i skorna, så
rädd blev jag, och undrade just huru Olle skulle klara
det där.
Men polisen tog lyktan och lyste på oss, och när
han fick se vern Olle var så sa han:
— Jassa, det är du igen. Det var snällt av dig.
Låt säcken stå, så tar jag den med mig när jag slutat
mitt pass. Gå hem med er nu, det är sent.
Och då gick vi. Olle sa att potatisen var deras
hjälpkärings och hon var för gammal för att ta opp
den själv, så han smet dit ibland, och polisen bar hem
den.
Jag höll på att få puckel för jag kom så sent hem,
men jag sa att Olle var adel och vad vi gjort. Och då
skulle ni sett farmor! Det var allt bäst för pappa att
hålla sej på mattan den gången, så han sa bara att
Olle var en präktig fyr och jag slapp puckel. För
det är han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
