Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långstroppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
EBBE LIEBERATH
Långstroppen är den värsta djurvän jag någonsin
sett i hela mitt liv. Jag tror han skulle våga livet för
den värsta byracka, om så var. Så ingen ska tro, att
det var med vilja som han sköt på bankdirektörens
dalmatiska bläckplump jycke. Djurvänner är väl för
resten alla grabbar, när dorn fått lite vett, åtminstone
jycke vänner. Åtminstone till såna, som inte bits.
Och tror någon han gav sig förr än vi mannat
spelet allihop, så han kunde stå i hinken och fira sig
ned i det svarta djupet.
Det var rätt knepigt att hålla emot, så han inte
skulle dråsa åstad utan vidare, för hade kättingen
sprungit så hade väl han och katten kommit ut i
Amerika eller någonstans ditåt. För det var en väldigt
djup brunn.
Det jamade så ynkligt där nere, så man blev
riktigt lessen och tyckte att man aldrig skulle kasta sten
efter någon katt mera.
Kättingen var nästan slut, när Långstroppen skrek
stopp och ropade åt oss att hissa opp honom.
Men det var värre. Vi var ju åtta stycken
handfasta grabbar, men inte mer än sex fick plats vid spelet,
som dessbättre hade två armar. Vi högg i så mycke vi
orkade och till sist kunde Långstroppen svinga opp
först katten och sedan sig själv på brunnskaret.
Kattstackaren var alldeles slut och genomvåt, så
det var hemskt att se på’n.
När Proppen skulle lägga igen locket så tappade
han det, så det small som ett pistolskott ur pappas
Bråv-ning. Och då kom borgis utrullande och började skälla
nästan värre än hans egen röda racka, som också var
med och skällde.
Han sa, att det var vi som slängt katten i brunnen
och vi skulle få plikta för djurplågeri och få nedsatt
sedebetyg i skolan och allting.
Nu finns det väl ingen grabb som vågar mops a
sig mot en borgmästare, som alla fjäskar och svansar
sig för. Vi sa bara som det var, men han bara skällde
ännu värre och sa att vi ljög. Och vi bara stod där,
för vi kunde ju inget annat göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
