Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knappen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
EBBE LIEBERATH
som bortblåsta hela högen utom jag och några till, som
stod närmast och inte hann undan.
Tvättkäringarna och jungfrun var inte bortkomna
i att ge ovett, men dorn var som en aftonbön mot
boggis. Nog är han tjock, men aldrig kunde jag tro han
hade rum för så mycke.
Mig, som stod närmast, lappade han till med käppen
så jag har en stor valk över låret. Och nästa drag
skulle Knappen haft, men han satte sin påk i vägen
så käppen rök i bitar. Och det var tur att inte borgis
sprack själv, så arg var han.
Jag vågade inte springa min väg och inte Fylax
heller, som stod bredvid mig. Men Knappen dök som
Dempsey och stack i väg.
Låtom oss draga en slöja över den hemska scenen!
Men vänta mig, tjockis! Ättemodern skall inte bli det
hemskaste i ditt liv, var lugn för det! För nu är vi
tjugu, för du knyckte trillen!
Just nyss visslade det utanför och det var —
Knappen som kom med trillen! Han passade på och nöp
den, när han snodde, sa han, och nu ville han ge mig
den tillbaks. Borgis fick tji! Hurra! Farmor kom in i
detsamma och jag berättade hela historien för henne.
För pappa är bortrest, och så mycke har jag lärt mig,
att bara farmor vet om en sak i förväg, så klarar hon
vilken hyska som helst med pappa.
Hon skrattade så hon vred sig och var bussig som
vanligt på alla vis. Också när hon sa att vi inget hade
att hämnas för. För det hade vi ju inte, när han i alla
fall inte knyckt trillen. Och att han skällt och gett oss
lite smörj var ju inget bry sig om sa hon och inget
att undra på heller, för jag skulle också bli arg, sa
hon, om jag bäst det var fick en trill i katastrofen.
Jag trodde Knappen skulle trilla av pinn, så
skrattade han, för han hade varken sett eller hört farmor
förr. Och han blev alldeles platt, när hon tände en
cigarrett. Och han sa sedan att jag likaväl kunde
kalla henne för farbror, för hon var precis som en
sådan, sa han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
