- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
61

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pulle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLÄMMIGA POJKAR 61

Vi undrade förstås hur i all sin tid ett fruntimmer
kunde så mycket och för resten mycke mer än vi. Men
då berättade Pulle att hon varit kapten i en prinsessas
bandyklubb och sådant där och hade en väldig massa
med pris där hemma.

En sådan tror jag nära på att farmor skulle gilla
att dorn gav rösträtt eller vad det heter.

Farmor var oppe här nyss efter middan och då
berättade jag för henne om allting som vanligt och hon
tyckte också det var klämmigt gjort i synnerhet det
där med Proppens visselpipa, sa hon. Den är då inget
sjåp, sa hon.

Och när hon fick höra om borgis så knep hon ihop
läpparna, så jag undrar om inte borgis satt sin sista
potatis i varat sammanhang. För råkar han ut för den,
så! När farmor ser ut så där är hon inte god att tas
med, det kan min fader intyga.

Alldeles nu kom Pulle och bad mig dit på kaffe,
för våran telefon är sönder. Så frid på en ’stund, ärade
läsare. —

Pulle hade löpt stafett till alla oss som han inte
kunde komma åt på telefon. För det var hans
födelsedag. Tänk, han har gått hela dagen i lag med oss
och inte ens visat en endaste present eller så, så ingen
av oss visste om’et. Annars hade vi väl hittat på något
livat åt honom för vi tycker väldigt bra om honom
allihop. Visserligen är det onsdag och då är
veckopengarna slut förstås, men nog skulle man väl kunnat
sala till en kniv eller så. Men aldrig ett ord hade han
sagt. Klämmigt i alla fall att inte gå omkring å jäsa.
Som han skulle kunnat göra, för det var en hiskelig
brass med doningar han fått. Nära på som på julafton.
Tänk bara, ett niomillimeters salongsgevär och
tvåhundra patroner! Men inte så mycke som ett endaste
skott bar han smällt av, utan bara låtsat som det var
en vanlig dag. Och det är inte för att han är snål eller
så, utan bara för han inte vill bräcka med att hans
pappa är rikare än alla våra.

Och ni skulle sett en sådan villa dorn har! Av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:53:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klampojk/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free