Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kavaljerer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR
81
annars hade jag nog fått mig ett tjyvnyp. För jag
tänkte inte på’t. Men pappa sa att där ser du, sa han,
så bär sig en fin pojke åt, det är ridderligt, sa han.
Och det förstås, visst ska man göra som Julle i alla
väder, det är inte frågan om det, det tycker vi allihop
och vi gör så gott vi kan. Men det är inte så nådigt
att alltid kunna se upp och passa på, om man kan
läxorna och har visat biljetten och sitter och läser Old
Shatterhand eller någon annan skarp bok. »Men i
det hänseendet», som rektorn säger, har Julle ögon i
nacken och lite varstans.
Och han står i och är hövlig och så där på alla
vänster. Men intresserad. Nä stopp! Det är han för
renhårig till.
Proppen menade förstås att Julle är fjantig och
kär, och så där, när han är intresserad. Men han vet
lika bra som jag att han inte kan vara det, för sånt
blir man ju inte förrän man blir stor, utan han kör
med det bara för att Julle gav honom på nosen för
han bar sig dumt åt.
Se saken var den att vi några stycken smet ut en
kväll och hällde vatten på sandgången som
borgmästarn sagt åt sin piga att lägga tvärs över
Borg-mästarbacken bara för att vi en gång fick
borgmästarinnan med oss på bobben i hastigheten. Så den
finaste bobbacke i hela norra Europa blev alldeles
förstörd!
Dom första kvällarna vågade vi ingenting göra,
för vi måste ju insöva banditen i säkerhet. Men som
sagt, en kväll började vi så vackert. Det blev bara ett
par hinkar, för det var nedrans kallt, men när vi hållit
på ett par kvällar så var sandgången den finaste biten
i hela backen. Den var rena rama isen, och sanden
syntes igenom, så borgis, den tjocka malliga pricken,
trodde sandgången var all rikt. Och det var den också,
för det var hej ans vad det gick just när man flög över
den! Det var precis som det varit bara luft under
bobben, när vi kom svepande med sex mans besättning.
Fylax, som är en knepig prick, hade kommit under
fund med att borgis’ jungfru var släkt med deras, så
K. P. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
