Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogslöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR 97
på sig litet och gungade alldeles som den var förlägen
för den stort stillheten. Men det gjorde den inte för
snön föll lika tyst som man släppt en näve bomull i
en hög med bomull.
Svetten ångade av oss när vi satt och såg på
härligheten, som var så vacker att något så vackert hade vi
aldrig sett förr.
Julle som är scout och kan alla möjliga knep lät
oss bryta granris som vi skakade fritt från snö, och
sen ’gjorde vi i ordning sittplatser åt oss i en ring. Vi
lade granriset i snön och hoppade till och satte oss på
det så det sjönk och plattade ihop snön så det översta
av snön gick oss till axlarna och vi fick liksom var
sin emmastol som vi klädde med ris, så man satt torrt
och bekvämt. Mitt i ringen sparkade vi bort snön så vi
fick en grop som var ungefär en fot djup. Oclh så tog vi
knivarna och gick och samlade torrkvistar som vi
tuttade eld på i gropen. Och det var väldigt stiligt vad
det var varmt och skönt att sitta som framför en
öppen spis och bara se hur grant allting var. Jag hade
aldrig varit med om sådant förr och inte Junior och
Pulle heller så vi tyckte vi aldrig haft så kul. Julle
som aldrig går ut så där utan ryggsäcken, som han
alltid har en massa grejor till reds i, plockade fram en
livad liten kastrull av plåt, som vi smälte snö och
kokade vatten i. Och så hade han te odh socker med sig
men bara en mugg, men den drack vi te ur en om
sänder till våra smörgåsar.
Farmor hade lagt kallt stekt fläsk mellan tre av
mina smörgåsar och när Julle fick se dorn så bad han
att få byta sig till dom mot sina som var med ost, så
skulle vi få se på livat, sa han. Det fick han förstås,
för schweizerost, sån där med stora hål i, är det bästa
jag vet. Och så tog han locket till kastrullen och trädde
en pinne genom ett par ringar där var, och så värmde
han fläsket så det luktade så gott så jag ångrade nästan
att jag bytt bort det. Men man behöver aldrig ångra
sådant där med Julle, för vi fick smaka en bit till
mans precis lika mycke som han själv.
— Men nu ska ni få se på middag, sa han. Och
K. P. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
