Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scouter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR
131
Jag stannade ett slag och såg hur grabben satte
sig bredvid jäntan och lad armen om livet på henne
och klappade och kysste henne och gick an, så det var
riktigt äckligt åt det, för så gör ingen renhårig grabb.
Dom där, tänkte jag, ska jag skoja med ett spårs. Och
så satte jag fart igen och susade ner till dom och just
som jag skulle till att sno förbi så bromsade jag så
det brakade i skaren, men dorn flög inte isär ändå,
utan han satt där och vaggade med jäntan i famnen
ocih hon grät lika förfärligt och jämrade sig.
När jag bromsade så bar det sig inte bättre än
att jag gick omkull i hastigheten mitt framför dorn och
rullade ett varv eller två, för jag hade nedrans fin fart.
Och med detsamma började hon att gapskratta lika
högt som hon skrikit nyss och han också skrattade
likadant som hon.
Jag blev arg förstås och lagade, att jag kom upp
igen och jag skulle just till att slänga åt honom en
redig glosa, för jag kunde ju inte ge mig på’n, nair
en jänta såg på. Men då fick jag se att det var
Knappen.
Och det var så hemskt, så det kan ingen tro, för
han såg inte ut som han skrattade fast han gjorde det.
Och han såg ut i ögona så jag har aldrig sett en grabb
se ut på det viset, det var precis som han var rädd och
glad och förfärligt lessen på en gång. Men han brydde
sig inte om mig utan bara klappade henne och
skrattade så där hemskt om vartannat, och så konstigt det
var så tyckte jag att jag aldrig sett något så vackert.
Systern såg på mig men såg ändå inte på mig
utan bara skrattade konstigt, alldeles som inne i sig
själv. Och då jag frågade Knappen om jag kunde
hjälpa honom på något vis så tog han henne under
ihakan och »sa:
— Nej då, sa han, vi reder oss nog eller hur, liten?
Tänka sig en grabb som gör så, när en annan grabb
ser på! Och han sa det så det var både hemskt och
vackert. Och jag kom aldrig till kojan den kvällen
utan jag vände om hem igen.
Farmor var inte hemma och det är otäckt att inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
