Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR
141
Pulle satt opp på Knappens gamla cykel och
började sakta trampa ditåt och vi andra satt också upp
och följde efter.
Vid deras villa hittade vi Pulles Huskvarna vid
häcken och där stod en stor Packard utanför.
Vi frågade chauffören vems bilen var.
— Doktorns, sa han. Vi har kort med nitti
kilometer genom hela stån, så här blir det plikt av för
doktorn. Det var väldigt bråttom.
Vi stod där en stund och tittade och tyckte det var
hemskt, men så sa Fylax, som alltid har en glosa till
hands i rättan tid:
— Nä inte ska vi stå här som begravningskäringar
och gapa. Jag kör hem. God natt.
Och det gjorde vi allihop. Undrar om dorn andra
hade lika svårt som jag att somna den kvällen.
När jag satt och åt gröt morgonen efteråt innan
jag skulle springa till lådan för att fara till plugget,
kom farmor och talade om att flickan dött strax efter
det doktorn kommit dit.
Dagen före begravningen var vi allihop utom
Knappen ute vid kojan och gjorde var sin krans av ljung,
som just nu började bli grön och vacker.
Det var hemskt när vi stod med våra kransar och
väntade vid graven. Vi hade inte ens sagt god dag
till varandra, för det var precis som man inte vågade
tala. Och här kom dorn med den vita kistan med röda
rosor på och jag fick se Knappen så vit som en vägg
i ansiktet, så minns jag bara att jag kände hur Julle
högg mig i armen och viskade något vänligt åt mig.
Jag såg inte ett dugg och hörde ingenting, det var som
tillsnörpt i bröstet. Men bäst det var såg jag hur dom
bar bort Knappen, och då var det jag som blev
alldeles yr.
Farmor säger att jag sprang opp med hans pappa
•och att det var jag som fick honom att vakna igen
och brista i gråt, som var just vad han behövde. Men
jag minns ingenting. Farmor berättade det för mig
dagen efteråt när jag åt morgongröten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
