Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inbillningens logik. Ur bref från en tecknare till en språklärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 6 INBILLNINGENS LOGIK.
förandets ögonblick. Jag blir het och upprymd
och hör ett brus som af kyrkklockor. Ibland kan
jag hejda mig och säga: — Är det möjligt att man
ringer i kyrkan så sent på natten? — Men från och
med den stund teckningen är fullbordad är den
för mig något förstördt, en vrångbild af allt det,
hvarur den upprunnit. Jag vill aldrig behålla några
af mina bilder i mitt rum eller i min närhet.
Råkar jag att påträffa dem hos någon annan, pinar
det mig att finna dem så maniererade och
förkonstlade och så färglösa i jämförelse med det
in-billningslif, ur hvilket de föddes och som hvars
grafstenar de kvarstå.
Vid sidan af lifvet reser sig konsten som vid
sidan af Vesuvius det af stelnade och svartnade
lavamassor upptornade Monte Somma. Om jag
ensam och mot skymningen dröjer i ett
tafvelgalleri, griper mig en nästan obetvingelig
spökrädsla. Jag tycker mig stå i den mänskliga
inbillningens katakomber, och hvar tafla på väggen är
en fyrkantig grafplats för en liflöst förstenad eller
multnande inbillningssyn. Jag tycker mig se en
hel skara af drömmare, lutade och skröpliga, samlas
omkring mig. — Se här — hviskar den ene — här
ligga i bruna och spruckna färger utan glans de
med ädelstenar öfversållade kronor och spiror, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
