Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ängelsborgen. Ur en tecknares dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ÄNGELSBORGEN.
tration, hvilken där också ännu kvarlefvor i mycket.
Omhägnad af sina murar vändér den eviga staden
alla sina. ögon inåt mot de förnämsta platserna,
och när på Capitolium en talare nämner orden
»romerska medborgare», förstår man att han menar
ett särskildt undantagsfolk midt bland alla öfriga
italienare. De många statyerna af lokala storheter,
kransarna söm till frejdade stadsborgares minne
i talrik mängd pryda murar och enskilda hus och
hvilkas torkande lagerkvistar rassla för nattvinden
— det ar allt ständiga påminnelser om ett itiom
sig själft slutet samhälle, hvilket sätter sin stolthet
i at t förhärliga sitt namn och sina söner. Denna
stadspatriotism, hvilken man, om också i
blygsammare former, återfinner allestädes i den italienska
och franska landsorten, är till sitt lynne helt och
hållet latinsk och har hos oss sin motsvarighet i
kärleken till torfvan och gården.
Det är dock först nar mörkret faller på, som
nutidens Rom åter blir den äkta konstnärsstaden
från fordom — en stad för drömmande
nattvandringar och filosofiska samtal. Det är när
gitarren tystnar på vinstugan, när den sista hästen
står sofvande framför droskan och när högt från
Vatikanens byggnadsmassor den ensamma lampan
glimmar i Leo XIII:s bönkapell. Då är timmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
