Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nationella som teori och känsla. Svar till min vän Ellen Key med anledning af hennes öppna bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Besitter en diskurs om det nationella en viss
förmåga att lätt stiga en eller annan åt hufvudet,
så få vi ihågkomma, att hvarje förkunnande af
åsikter medför samma fara. Eller skulle vi icke
våga tala om mänskliga dygder af ängslan att narrar
och skälmar därigenom kunna lockas att bemantla
lumpna afsikter med dygdens färger!
Om det vore fråga om en undersökning af
det ryska eller judiska lynnet, skulle du månne
då ana en fara bakom erkännandet? Eller skummar
för närvarande chauvinismen särskildt hos oss högre
än hos andra? — Hvar, spörjer du, larmar väl
patriotismen så som hos oss? — Jo, i Norge,
Tyskland, Ungern, Italien, Grekland och i republikerna
Frankrike och Schweiz. Du lägger för stor vikt
på bankett-tal, till hvilka ej ens de närvarande
gästerna lyssna med allvar. Du fäster för mycket
afseende vid dagspolitikens etiketter, hvilka de flesta
betrakta med samma ironi som man midt i den
stora julmarknaden skulle stafva på en
dunderannons af ungefär följande lydelse:
Fosterlandsvänner! Den enda verkligt patriotiska lutfisken
säljes hos madam Andersson på Munkbron. —
Allestädes missbrukar politiken fosterlandets heliga
namn, men brännmärker en regent hvar och en
som »fosterlandsförrädare», hvilken icke lydaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
