Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vår tid, betraktelse genom en föreläsares glasögon om fem hundra år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI OCH VÅR TID.
*47
Men den uteblir! Den infinner sig först långt
senare i det tidsskede, som i historien fått
benämningen Källargången. En revolution, som
kommer af sig, förvandlas emellertid skyndsamt
till ett stillastående, förpestande vatten. När vi
hälla det på blommorna, öppna de sig icke, utan
falla ned. Det vederkvicker ej längre. Det förmår
blott döda. Så ser jag taflan mot
adertonhundratalets afton. Sjuka och förtviflade sleto människorna
sitt hår och vredo sina händer och ropade efter
hjältar. Just i den tiden ville jag ha lefvat med
ofärdens vreda och sköna gudar ljungande öfver
mitt hufvud. Det var en tid för människor, men
den platta lycka, den i billig koppar utmyntade
skönhet, till hvilken vi nu hunnit, passar tama
gäss. Jag har från den tidens människor hittat
bref, skrifna med tårar och blod. Om grafvarna
kunde tala, skulle ni höra en jämmer och kvidan,
som skulle komma edra ögon att rinna. De voro
borgareseklets barn dessa människor, det bekänna
de själfva, men tänk er dem ej därför samlade
i rykiga ölstugor. Bry er ej heller om att deras
hem slutligen liknade de venezianska köpmännens,
att de samlade cæsarers och kalifers prakt i sina
förlustelseställen, att många af dem i sitt
köpmans-vansinne till och med spådde att världen tusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
