Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sultanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sultanen. 248
spänningen. Samtalet mellan de kosmopolitiska
herrarna och damerna på terrassen och i den lilla
byggnaden blef allt lifligare, och man erhöll det
beskedet, att det var absolut förbjudet att begagna
kikare. Innanför det andra husets fönster vandrade
fursten af Bulgarien och hans herrar fram och åter,
och en af dem såg på klockan.
Då ljöd plötsligt ett sakta sorl, som lika hastigt
efterföljdes af tystnad. Allt det operettaktiga var
med ens försvunnet. Det gamla ottomanska väldet
steg ur sin grift, ej med sin forna
ädelstensglim-rande prakt, men med stämningen af en saga och
likt ett molns skugga, som kylande, ljudlös glider
fram öfver ett blomsterland. Palatsportarna hade
långsamt öppnats inifrån, och i den sakta
framåt-rullande, öppna vagnen syntes sultanens smala och
bleka, nästan askgrå ansikte. Tystnaden var nu
så djup, att man på långt håll skulle ha hört
minsta hviskning eller hostning, och i den mjuka
sanden åstadkommo hvarken hjul eller hofvar
ringaste buller. Trupperna höjde efter kommando
några korta hurrarop, hvilka ögonblickligt
förklingade utan ekon, men öfver den vida stillheten
hördes ur höjden från minaretens öfversta balkong
böiieroparens högtidliga och klagande sång.
Den förgyllda vagnens präktiga, ehuru kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
