Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Torparflickan och grefven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Han hade inte sett orätt. .
De båda herrarna redo, vidare, tills de komme fram till torpet,
der de höllo in sina hästar.
— God morgon Anna, ropade Hagberg.
_ Guds fred förvaltaren, svarade Anna, som vändt s.g om och
neg under det att hennes bröder för ett ögonblick slutade med sitt
arbete med löfsalen och bockade sig djupt, hvarjemte torparen och
hans hustru syntes i dörröppningen helsande de ridande.
_ Minsann är inte förvaltaren just en ottefogel, menade torpaien.
Det är just inte nästgårdsväg från Kosta och hit. Förvaltaren ska
väl till de gamla vid Säfsjöström, kan jag tänka?
_ Rätt gissadt Lars Persson. - Vi ha ridit hela natten och aro
törstiga. Få vi köpa litet sur mjölk.
_ Nej se det kan då inte komma i fraga; men vilja herrarna
hålla till godo med en bunke ändå, så varen sa goda och Sitten ai ^
och skall det vara en perla på morgonqvisten, sa hnns det också
sämre är det inte. - Skynda dig Anna och sätt fram litet mat
förvaltarn på Kosta och hans sällskap.
Anna skyndade jemte sin mor in i stugan och grefven och för-
valtaren sutto af samt gingo fram till den nästan färdiga löfsalen,
sedan pojkarne på sin fars befallning tagit mot hastarne.
Grefve Strutsenfot, hvilken annars gerna sprakade, hvart han
kom, hade blifvit alldeles stum från det ögonblick, han fatt se Anna,
till dess att hon gick in i stugan. . ,
Den noble verldsmannen hade sett manga vackia qvinno
äfven svärmat för en del; men en sådan naturlig skönhet, som Anna
var, hade han ännu aldrig förr sett.
■ Allt var harmoni: De små fotterna, hvilka val syntes under
hennes korta bomullsklädning, den vackra midjan, den fylliga bysten,
de runda armarne och de välbildade knubbiga händerna, de runda
axlarna — Anna hade nämligen ingen kofta pa sig, utan var bar-
armad och barhalsad, när de främmande kommo till Klastorp — oc
det välbildade friska ansigtet med de stora blå ögonen samt det rika
guldgula håret — allt var’ så vackert, sa hanforande och allt detta
— I sanning, det är intet att undra pa, att den flickan kallas
rosen på Klastorp, hviskade grefven till förvaltaren, när de gingo
fram till löfsalen, der den sistnämnde omtalade for torparen, hvilken
han hade i sällskap. Torparen skyndade da in i stugan for att tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
