Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Midsommardagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
namn om sig att vara den vackraste bondtösen i nejden, så tog han
alldeles för glfvet, att detta var grunden till, att han nu så ofta
kom på tal tillsammans med henne.
Detta hade han emellertid ingenting emot, ty hans tankar sväf-
vade städse kring »Rosen på Klastorp», hvilken han hoppades få se
nere i logen äfven denna qväll och med hvilken han mycket hellre
skulle dansat än med de förnäma damer, som nu lagt beslag på
honom.
Grefven misstog sig emellertid helt och hållet om orsaken till,
att hans namn under leken sä ofta blef uttaladt åtföljdt af Annas.
Förnäma unga damer kunna vara utomordentligt älskvärda, när
de vilja; de kunna strö blommor kring sig genom sina infall, tjusande
blommor, hvilka dock stundom gömma taggar, som kunna såra,
stundom djupt, stundom nästan omärkligt men alltid säkert.
Det var blommor med taggar, som damerna under leken roade
sig med att kasta på grefven, hvilken emellertid ej kände de stickande
taggarne utan endast fröjdade sig ät rosorna. —
Se här, hvad som händt.
Läsaren torde benäget erinra sig den scen, som midsommarnatten
utdelades, mellan grefve Strutsenfot och Anna invid källan icke långt
från dansbanan.
Han hade dar slutit henne till sitt biöst och tryckt sina läppar
mot hennes.
Anna frigjorde sig ur hans armar och skyndade åter fram till
dansbanan under vägen finnande, att några personer hastigt sprungo
in mellan hasselbuskarne.
De hade således sett allt!
Kanske skulle hon bli utskämd i hela trakten?
Hon ryste vid den tanken, men likväl brände fortfarande gref-
rens kyss med tjusande behag på hennes läppar.
Anna hade fullkomligt rätt, då hon ’ fruktade, att det fanns
vittnen på, att grefven kysst henne.och dessa vittnen gjorde sig inte
litet vigtiga, medvetna, som de voro, om, att de hade en stor nyhet
att bära på och hvilken nyhet skulle intressera mången.
De började äfven hviska till höger och venster :
— Vet ni hvad ?
— Nej, hvad är det?
— Fina papper, må ni tro !
— Hvasa ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
