Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Midsommardagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
nena till grefvens och Annas kyss, en gift hustru, gjorde allt för att
sprida ut, hvad hon sett samt sökte att gifva saken sken af något
alldeles förskräckligt, hvaremot det andra vittnet, en glad och rätt-
fram bondtös, talade om, hvad hon sett, endast då hon blef tillfrågad
och då på ett sätt, som gjorde saken löjlig, men tillika fullkomligt
oskyldig.
Det är så ofta här i lifvet, att de gifta qvinnorna gerna vilja
spela helgon, hvaremot unga flickor, om någon af deras krets begått
en oförsigtighet, skratta åt alltsammans och söka rentvå den för-
talade — naturligtvis endast i det fall, då hon icke gjort något, som
i verkligheten är klandervärdt, i hvilket senare fall det stackars offret
vanligtvis blir alldeles neddraget af sitt eget kön, bespottadt och
förtrampadt, under det att de forna väninnorna riktigt njuta af sina
inlägg i skandalkrönikan.
Naturligtvis finnas i alla de här anförda fallen mångfaldiga undan-
tag från allmänna regain, om man ens kan tala om någon regel i
detta fall. —
Emellertid hade så småningom den gifta qvinnan genom sina
antydningar, knyckar och miner dragit försorg om, att hemligheten,
om att grefve Strutsenfot tryckt sina läppar mot Annas, blef utspridd
bland de dansande och inom kort hviskades det:
— Grefven har kysst »Rosen» ?
■ — Är det möjligt !
— Hvad hon skall sätta näsan i vädret hädanefter.
— Lita på det 1
— Nu är det inte värdt för en bondpojke att bjuda upp henne. —
— Nej, må tro.
— Hon ska allt få stå och se på.
— Men det är synd om henne.
— Nej hör på den !
— Jag skall dansa med henne!
Och en af bonddrängarne gick fram till »Rosen» och bjöd upp
henne till en vals, som just då spelades.
Glad och älsklig som alltid följde Anna med i dansen till de
öfriga bondpojkarnes missräkning, hvilken emellertid var en glad
missräkning, som äfven gaf sig tillkänna derigenom, att »Rosen på
Klastorp» sedan dansade, sa länge hon var qvar pa natten.
Men fram på morgonqvisten blef hon hastigt blek och begat sig
hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
