Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Eviga rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Dagen derpå kom landshöfding Charpentier till Kosta i sällskap
med en del af sin familj: Sin fru, sin giftasvuxna dotter, hvars bröllop
skulle firafe under sommaren, sina två minderåriga döttrar och deras
guvernant, fröken Nini Hasselqvist. — Gossarna voro icke med. De
voro nämligen ute på botanisering under uppsigt af en läroverks-
adjunkt, hvilken samlat kring sig en massa unga gossar och fört dem
öfver till Gottland, hvars flora skulle studeras.
Gossarne Charpentier skulle icke komma hem till Kosta förrän
till deras systers bröllop.
Dagen efter landshöfdingens och hans familjs ankomst till Kosta
föreföll ganska trög, beroende derpå, att familjen var trött efter resan
samt att dagen användes för uppackning samt synande af en del
effekter, hvilka blifvit köpta i och för det stundande bröllopet.
Först andra dagen efter lanshöfdingens hemkomst kom grefve
Strutsenfot i tillfälle att tala med sin onkel om sina planer angående
den tafia, som han ämnade måla.
Det var på förmiddagen och frukosten var just slutad, då lands-
höfdingen kom emot sin unge greflige slägting, bjöd honom på en
cigarr och sade på sitt vänliga och behagliga sätt:
— Nå Emanuel, har du lust att göra en promenad? ^
— Gerna, min gode onkel, svarade grefven.
— Kom med då. Jag ämnar företaga en liten tur utåt egorna
och skogen.
— Ja! svarade grefven och tände den erhållna cigarren, hvilken
han just då snoppat, samt ryckte till sig sin hatt, fick en käpp i
handen och efter ett par minuters förlopp hade grefven och hans
aktade och allmänt afhållne värd lemnat byggnaden och voro på väg
ut till egorna.
— Nå, min käre vän, sade landshöfdingen, när de väl voro utom
glasbrukets område, jag har ju inte ens fått tid att önska dig väl-
kommen till Kosta, det har varit så mycket bråk och krångel, som
det alltid är, när man kommer hem efter någon tids frånvaro och
dessutom tycker jag, att hela mitt hus är liksom upp och nedvändt
tillföljd af tillrustningarne till bröllopet. — Men nu skall jag väl taga
skadan igen. Nu har jag dig mellan fyra ögon en stund och jag
helsar dig hjertligt välkommen.
— Tusen tack min gode onkel (för all välvilja och vänlighet.
— Du har gått här och haft tråkigt i din ensamhet,
— Visst inte, min ärade onkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
