Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Eviga rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag nyss fäste på ert rockslag, har ni för länge sedan glömt
»Rosen på Klastorp», den stackars torparflickan». — Mins du, att du
sade så Anna?
— Ja, jag tror, jag gjorde det.
— Tror du ännu, att så skall ske, Anna?
Hon svarade intet utan såg rodnande ned på marken.
— Du tror det, Anna?
— Kanske.
Grefven tog upp sin skizzbok och slog upp en öppning, mellan
hvilken en pressad bukett af vilda rosor låg.
— Ser du, Anna! sade han och höll de pressade blommorna
framför hennes ögon. Vet du, hvad det här är?
— Det är pressade blommor, svarade Anna lindrigt rodnande.
— Ja, det är de rosor, som du fäste på mitt rockuppslag. Jag
har pressat dem.
Nu tycktes allt blodet med ens rusa mot Annas ansigte.
— Bladen skola aldrig falla af dessa rosor, min flicka, fortför
han. De äro eviga rosor o?h min kärlek till dig varar lika länge,
som bladen af dessa rosor finnas qvar. Med andra ord, den är evig.
— Bror kommer, inföll Anna hastigt.
Grefven återtog sitt arbete, sedan han försigtigt i ett silkes-
papper lagt in de pressade blommorna i skizzboken.
84
Taflan var färdig och grefven var äter på Kosta.
Landshöfdingen erkände godvilligt, att denna tafia var den bästa,
han sett af sin unge slägtings pensel och han erbjöd sig att köpa
densamma men icke förthy lemna konstnären frihet att exponera
sitt verk.
Två månader hade gått till ända och tiden för bröllopet på
Kosta stundade — det var i början af September.
Det var mycket arbete ute och inne, för att detta bröllop värdigt
skulle blifva firadt och befolkningen i hela socknen gick som i ett
festrus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
