Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. En tredje friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
— Ersätta?
__ Jaha! Precis! Syster min har sagt, att jag måste gifta om
mig och jag finner äfven, att jag bör göra det.
— Jag skulle bli fanjunkaiens hustru?
— Ja! Se*å! Nu äro vi på det klara med frågan!
Anna lade mildt sin ena hand på hans axel och sade:
— Bäste fanjunkaren 1 Det kan jag inte.
__ Jag är för gammal, kantänka?
— Nej, det är inte felet.
_ För fan, hvad är det för fel då?
_ Blif inte ond på mig, gode fanjunkarn.
— Jag var ett sakramenskade nöt, som kom fram med den der
frågan.
— Nej, fanjunkare Krig, säg inte så!
_ Det var ju gifvet, att en så vacker och ung flicka, som Anna,
inte skulle vilja ha en sådan gammal gubbe, som jag är, till man!
— Säg inte så, fanjunkaren.
— Hvad fan skall jag säga då?
_ Hör mig och fanjunkaren skali förstå mig.
— Nå, så tala då!
_ Jag är tacksam för det anbud, som fanjunkaren gjort mig.
— Hm! Hm!
_ Men tro mig: Hvilken det än varit, som kommit och begärt
mig till hustru, hade jag svarat nej.
_ Det vore katten! Ämnar Anna då bli en gammal ogift nucka?
— Nej, det hoppas jag slippa.
— Det är hjertesnörp förut då?
_ Jag vet inte, hvad fanjunkarn menar med hjertesnörp; men
mitt hjerta är förut bortgifvet.
— Jag ser inte till någon ring på fingret.
_ Nej, jag har ännu ingen ring, hvilket emellertid inte hindrar,
att jag gifvit bort mitt hjerta.
— Jaså! Ja adjö då!
— Var inte ond på mig, fanjunkaren !
— Nej ! Men jag är förbannad på mig sjelf, som gjort mig till
en narr för Anna.
— Det har fanjunkarn inte.
— Jag vet väl det, jag.
— Jag är i stället tacksam för anbudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
