Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Bortvisad från hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. XII.
Bortvisad från hemmet.
Just som fanjunkaren vek af från uppfartsvägen från torpet till
stora landsvägen, kom gubben Lars ut ur stugan, bister, trnmpen,
förargad och beredd att nu leverera en allvarlig batalj med sin dotter
samt tvinga henne till lydnad för den faderliga viljan.
När han kom ut ur stugan, fick han se fanjunkaren, men han
kände inte igen honom.
_ Hvem är det, som går der ? frågade han Anna skarpt.
— Det är fanjunkare Krig, svarade hon.
— Har han varit här ?
— Ja, far.
— Hvarför kom han inte in till mig?
— Det vet jag inte.
— Var han här, när nämdeman var inne hos oss ?
- Nej !
— Hvad ville han !
_ Han ville blott hvila sig några minuter och satt derför här
i löfsalen en liten stund.
_ Hm ! Det är så mycket underligt, som sker nu för tiden.
Kora hit Anna ! Jag vill tala vid dig !
— Ja far !
Hon lade ifrån sig arbetet och gick fram till stugan, utanför
hvilken Lars satt sig på en liten bänk. Stina satt på törstuqvisten
med tårade ögon. Lars var blek af sinnesrörelse och hans kropp
skälfde.
Pojkarne håde blifVit tillsagda att gå till sängs; och väl vetande,
att det var bäst att lyda Lars, när han var vid dåligt lynne, hade de
skyndat att hörsamma befallningen. Men de sofvo inte utan lågo
med upplyftade hufvuden för att kunna genom det öppet stående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
